Så är det bara. Därför drömmer jag mig dagligen bort på hemnet och spanar. Kollar på varje nytt hus som läggs ut även om det är nåt som inte skulle intressera på riktigt. Bara för att det är kul och kolla. Å så blir jag nuturligtvis besviken de dagarna det inte kommit ut nåt nytt.


Just nu finns det ett hus till salu som jag bara älskar utifrån bilderna. Från bilderna skulle jag bli lycklig i det huset det vet jag. Skulle jag åka och kolla på det så skulle nog den där kärleken infinna sig, som den brukar när jag blir kär i saker :) Dessvärre är tomten och läget helt fel. Vilket är bra för jag är så jävla feg att jag inte törs styra upp det här med husköp på riktigt.


Jag törs inte för att jag egentligen är arbetslös. Visst jag har gått på schema i några år nu, men det är ju alltid på en lös tråd det hänger. Å den där tråden känns som den blir sämre och sämre hela tiden. Jag törs inte stå med ett hus och inget jobb. Sen känns det inte som att jag har nån chans till nåt lån heller eftersom jag inte har nåt fast.


Önskar att jag var en person som inte ororade mig så mycket utan bara levde. Det verkar ju funka för många andra att vara helt arbetslösa med hus och barn. Men det är inte min dröm. Jag vill ha en fast ordnad ekonomi först. Antagligen för att den tryggheten inte fanns när jag växte upp.


Så håll tummen för mig att det snart blir min tur att börja leva, för snart vaknar jag väl upp och livet passerat och jag fortfarande sitter "arbetslös" och oroar mig för ekonomin :)