Så nära...

Igår fixade jag äntligen sovsällskap. Trodde att jag hade mitt på det torra, men ack så fel jag hade... Han kom, fick det han ville ha och sen gick han hem... som vanligt! Men om nu sanningen ska fram så var det så här... Skulle vara hundvakt åt Gunvald för Caisa jobbade och Mattias skulle ut. Men sen så ringde Mattias vid kvart över elva och skulle hem så då kunde han lika gärna hämta lill-killen. Å Gunvald var ju nöjd för han hade ju fått lite kattmat så han kvittade det ju :) Men jag sov gott ändå :)

Ikväll ska jag ut och skaka rumpa med Janina. Vinet känns redan av :)

Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback